|
Målandet är för mig som en vandring i inre okända landskap och
varje svit är som en stig jag vandrar på i ett av dessa landskap.
Jag har ofta känslan av att jag tar mig fram i mörker och utan att
veta vad det ska bli på den duk jag just då har framför mig. |
Egentligen vet jag inte vad jag målar, men jag vill gärna försöka förstå
vad bilderna vill säga mig. Så när en målning är färdig brukar jag sätta mig
på golvet i ateljén och "samtala" med den. Som vore det ett nyfött barn
som jag vill lära känna. Och detta nyfödda bildbarn kan ibland säga mig
något om vad det är att vara människa, med alla de känslor som det innebär.
Andra gånger förstår jag ingenting och ibland känner jag obehag inför den bild jag gjort. |